.
men iaf..
idag har jag jobbat :) skulle igentligen ha varit med på gudstjänsten innan oxå men eftersom jag försov mig så blev det ju inte så för jag låg och läste halva natten kunde inte sluta läsa och boken va inte riktigt lika dålig som jag tänkt mig men inte lika bra som alla andra tycker boken heter om jag kunde drömma. men tillbax till jobbet så är jag ju konfirmandledare. Jag måste säga att konfirmanderna är väldigt snabbtänkta och smarta och kommer med kloka ideer och förslag hela tiden och har alltid förklaringar till hur dom tänker och dom lär sig så himla snabbt och kommer ihåg det långt efter och inom vissa saker kan de faktiskt mer om kristendomen än vad jag eller julia (som oxå är ledare) kan. det kan vara irriterande men sen samtidigt så lär jag mig ju oxå nya saker och jag kan ju inte vara sur och irriterad bara för att dom är bra hur bra ledare skulle jag vara då liksom?
men konfirmanderna är oxå väldigt roliga:
- varför är nycklarna till kyrkan så stora? frågar julia
- för att nyckelhålen är stora! svarar en av konfirmanderna sedan brister alla ut i skratt :)
vi har det alltid så himla trevligt och det är inga konflikter eller någonting bara en massa folk som inte har något imotvarandra. känner ig alltid så hemma när jag är i närheten av en kyrka det utstrålar en sådan värme ifrån dom och gemenskapen är otroligt bra.
efter det har jag instalerat lite program på telefonen och sedan skrivit klart ett brev på spanska till min spanska lärare så hon kan sluta tjata på mig om det och nu ska jag nog lägga mig i sängen och lyssna på gertsvärld och eventuelt läsa lite får se om jag skriver något alls imorgon.
???????
jag gillade inte vad jag såg men jag stod ut jag va hövlig jag va tyst. du anklagade mig du sa tilll mig allt du tyckte va dåligt med mig. jag tänkte att okej om du nu inte vill prata med mig och tycker jag är så jobbig så ska jag inte störa igenom att försöka vara snäll men ändå så ibörjan försökte jag att iaf säga hej eller hejdå men fick inget svar tillbaka utan du bara låtsades om att jag inte va där sen när det gått några månader så berömde du helt plötsligt mig för något som jag gjorde ett litet tag efter det så kommenterade du saker som jag skrev här med glada gubbar. jag säger inte att jag också gjorde fel för det gjorde jag men ändå nu när du kommer och ber om ursäkt vet jag inte vad jag ska säga vet inte vad jag ska göra när du säger att du ångrar dig och vill vara kompis igen visst jag gillar inte dig på vissa sätt men jag vet att du kan vara en bra kompis när det behövs men du kan också vara tyngd. jag hatar när jag bråkar med mig själv och det är vad jag gör just nu för vissa delar av mig säger varför inte? och andra delar säger nej gör det inte.
du drar ner stämningen för såfort du är på dåligt humör blev alla andra också det. du blev kaxig mot mig trots att jag försökte vara snäll på 4 månader sa du kke 5 snälla saker till mig och det var under en och samma kväll när det bara var jag och du hemma hos dig.
eftersom jag kände mig tvungen att svara sa jag bara att jag skulle fundera på saken vilket jag nu gör...
vet inte vad jag ska göra och det är inte det ända som bråkar inom mig så dethär kan ta ett tag men jag antar att du inte har någon bråska. och jag hoppas att du inte läser dethär...
