jag har suttit och funderat lite på hur många går runt och säger: jag vill ha någon att älska, jag vill ha någon som älskar mig. jag vill ha någon att dela allting med osv. ja vem har inte haft den tanken någn gång? men att tänka tvärt om är det vl inte lika många som gör eller?? att tänka: jag klara mig så bra själv med mina vänner, en partner skulle bara vara ivägen, jag är så glad att jag bara behöver tänka på mig själv och kunna lägga mina pengar på mig själv och inte behöva tänka på någon annan innan man tar ett beslut. det va så jag tänkte i somras sen var jag i taize och träffade Manne. hur man vrider och vänder på saker just nu så kan det bli helknäppt. samtidigt som jag har kvar vissa av tankarna med att det är större frihet utan en kille så skulle jag aldrig kunna säga nej när det gäller manne. så nu har mina tankar försökt sammarbeta och nästan kommi fram till hur jag ska lösa det. hur jag ska leva samma fria liv som innan och samtidigt ha tid som jag kan tillbringa med min kille. "ja vadå du kan ju träffa din kille hela tiden på loven då är ju båda lediga vad är problemet?"   jo problemet är det att jag har alltid någonting för mig som ligger så att man inte kan planera något och ja det blir krångligt så ofta för att planera något så kan det krävas att jag planerar om allt annat.